
Alla mina tankar ikväll går till min pappa som jag saknar så himla mycket. För precis ett år sedan var jag och hälsade på honom. Trots att han var så trött och liten så insåg jag inte ens då att han snart skulle dö. I alla fall inte 10 dagar senare. Jag tänker ofta på att det är tur att vi inte vet vilka överraskningar livet har i beredskap åt oss. Hellre lyckligt ovetande än olyckligt vetande.
/Joanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar