SENA-TANKAR

Min kille kommer hem på fredag och det börjar bli stressigt. Bilen är som ny igen men det är också det enda. Hemmet är i en enda stor röra, tvätthögen är enorm, kylen tom och till råga på allt så fick jag ett sms ifrån M. och hans tjej som städar hemma hos oss om att dom åker hem på påskledighet i morgon och kommer inte åter förrän den 22 april. Det jag ofta frågar mig är hur kvinnor pallar med både eget företag (som oftast betyder att man jobbar betydligt mer än 40 timmar i veckan), man, barn och ett prydligt hem? Jag brukar likna mitt företag med att jag har fått tvillingar. Vissa veckor känns det till och med som trillingar. J. har varit borta i lite mer än 4 veckor den här gången. Vårt liv tillsammans har nästan alltid präglats av omställningar. Det är tur att vi båda är flexibla och anpassningsbara men någonstans och någon gång så måste man börja prioritera varandra högre än karriärer. Ibland önskar jag att jag inte hade fullt så många drivkrafter. Det kliar redan i fingrarna att göra verklighet av ett par andra affärsideér som jag har haft länge. Igår återupptog jag kontakten med en person som skulle ha varit min kompanjon till ett av företagen. Vi får se om allt klaffar den här gången. Som ni hör så är det lättare sagt än gjort att stanna upp. Det ska i alla fall bli skönt att J. kommer hem. Jag brukar inte vara orolig när han är iväg och jobbar men Kabul känns inte direkt som ett gästvänligt ställe. Nu ska jag sova så att jag orkar med morgondagens utmaningar.

/J