I dag är det 6 månaders sedan min pappa gick bort. Han var bara 56 år då han dog. En sorgeprocess kan nog delas upp i olika faser (i allafall min). Bara för att man har tagit sig vidare till exempelvis fas tre så betyder det inte att man snabbt kan halka ner till fas ett igen. Jag är ledsen för allt som han inte hann uppleva och händelser som han missar. Jag är ledsen för hur orättvist livet var mot honom hans sista år i livet. Jag är ledsen för att jag inte har en pappa längre. Blir man någonsin så pass vuxen så att man inte behöver sina föräldrar? Jag var hans enda barn, min enda pappa och det var speciellt.
/Joanna
Johanna,
SvaraRaderaDet smärtar mig att höra om din pappa. Jag förstår hur du känner det, förlorade min för många år sedan nu, han var också alldeles för ung. Och visst tar det tid att komma över o gå vidare. Man får göra det bästa av situationen. Tänk att det en förälder vill mest av allt är att ens barn är lyckliga, vi har våra nära o kära lika mycket inom oss, i våra hjärtan, även om de inte finns här hos oss längre.
Det tar tid, men det blir mindre smärtsamt allteftersom...
kramar
Siv
Oj va fint Joanna. Var nära att förlora min pappa för ett år sedan, men tack o lov blev han frisk igen. En soregeprocess går nog aldrig över, däremot precis som du själv säger, landar den nog i en slutfas till slut. Men för det försvinner ju inte din pappa, han kommer alltid att finns med dig i dina tankar. Och det är trots allt det som räknas. Många styrkekramar från din gamla klasskompis Jessica Nygren
SvaraRadera