Sommaren 2007 så var jag och min kille i Palma. När vi skulle hem igen så missade vi planet ifrån Madrid till Stockholm och blev strandsatta på hotell Auditorium utanför Madrids flygplats. Hotellet är Europas största och bara frukostmatsalen rymde ett par tusen personer. Det var då min kille grävde fram den här låten ur sin i-pod och sedan dess så är denna låt starkt förknippad med hans påstådda obehagliga natt på Auditorium och hemlängtan. Jag tror aldrig att jag någonsin får med honom till Madrid igen. Hem kommer man ju alltid. I alla fall förr eller senare.
/Joanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar